måndag 8 januari 2018

Recension: Rick Springfield - ”The snake King”



Skådis, Singer/songwriter, hjärtekrossare. Australienfödde, och evigt unge, flickfavoriten Rick Springfield har flera epitet. AOR och powerpop legenden debuterade i hemlandet redan under sent sextiotal. Efter att ha flyttat till staterna hade Springfield ett synnerligen framgångsrikt åttiotal både som skådis och artist. Efter en längre paus under nittiotalet har han de senaste tio åren varit högst produktiv. Åttiotalsikonen har hunnit med såväl flera skivsläpp, en bok, turnéer och filmer.

Under 2010 besökte han Sweden rock festival för en efterlängtad och bejublad spelning. Han passade då också på att samla material till prisbelönta dokumentärfilmen ”An affair of the heart” som släpptes 2012. Nu är denne vitale legendar tillbaka med ett annorlunda och starkt bluesinfluerat album.

Inledande ”Land of the blind” har ett varmt sound med mjuka slidegitarrer och snygga körer. Det låter Springsteensk arenarock fast poppigare och ”smurfigare”.

Betydligt skitigare ”The devil that you know” låter inrökt blueshak med piano, munspel och brass i kompet.

”Little demon” bjuder på svängigt funkstök med ett bluesigt riff på akustisk gura och stötigt brass. Springfield är alls ingen oäven gitarrist vilket han visar här.

Här finns också flera spår med biblisk anknytning, t ex ”Judas tree” och ”God Don’t care”. ”Jesus was an atheist” är renodlad uptempoblues och berättar en historia om en brudraggande Jesus på glid.

Sköna ”The voodoo house” bjuder på gött sväng med mycket slidegitarr. Snygga ”Blues for the disillusioned” är kanske det spår som känns mest som ”gamla” Rick Springfield i sitt melodispråk. En skön hybrid mellan blues och poppig rock med en nästan sakral slutkläm. Inte dumt alls.

Singelsläppet ”Santa is an anagram” är en ”Johnny B Goode” pastisch som förtäljer att tomten är en suspekt filur.

Detta album kan ses som ett experiment av Springfield att utveckla den mer bluesiga sidan av sitt musicerande. Jag är absolut ingen blueskännare även om jag villigt erkänner bluesen som en viktig hörnsten inom rocken och alla dess subgenrer. Detta är ingen dålig platta, men till nästa gång hoppas jag att Rick Springfield istället bejakar AOR och powerpopsidan av sig själv lite mer.

Bästa spår: ”Little demon”

Betyg: 5/10

”The snake king” släpps 26/1 via Frontiers.

Låtlista:
Land of the blind
The devil that you know
Little demon
Judas tree
Jesus was an atheist
The snake King
God don’t care
The voodoo house
Suicide manifesto
Blues for the disillusioned
Santa is an anagram
Orpheus in the underworld

Peter ”Amber St Pete” Johansson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar